2016-07-29 14:56 #0 av: Urhasten

Jag vill bara peppa med lite positiv energi, för att med tid, tålamod och kärlek löses otroligt mycket! Hjärta

Några av er vet om Orchidéas historik vad gäller hennes ögonskada som hon var med om hösten 2014. Ni vet också att hon blev tungt medicinerad (och för att ge ett hum om hur "tungt" brukar jag även berätta att hon inte får gå till livsmedel). Sedan är jag som jag är och har lagt ofattbart många timtal som skulle bilda dagar och år totalt, för att känna Blomman. Jag vet hur hon fungerar som individ innan och utan. Jag har känt att ända sedan medicinerna och vaccin därefter så har hon inte varit sig själv till och från. Väldigt många små symtom och väldigt många diffusa signaler som jag många gånger har fått mig att ge upp teori efter teori. Ibland har jag bara velat gå en lätt väg och strunta i medicinresterna som förmodligen fanns inom henne. Veterinärer och specialister har konstaterat henne frisk, mananalys har pekat på en frisk häst och mitt hjärta sade någonting annat. Hon är frisk - men någonting finns där som spökar.

Orchidéa är en ärlig individ. Hon visar mig precis hur hon känner och jag ska erkänna att ibland går det väldigt fort i svängarna. Men jag ska erkänna en till sak, jag förstår hur fysisk och mental hälsa hänger ihop med sin omgivning, eftersom jag själv sitter i den typ av situation dagligen idag. Om jag hela tiden, utan att någon egentligen ser det; har ont, känner mig småtrött, är lättirriterad, osv, då klaffar inte allt alla gånger som det ska. Inte för sådana som mig och Orchidéa. Som den gången i höstas 2015 när vi hade kommit igång med tömkörningen och skulle dra släp. Hon ställer sig raklång och skriker på mig hur fel allting känns. Hon ville inte längre. Och jag "förstod ingenting" av ren reflex via besvikelsen. Så jag vart lika full av vrede som henne, kände mig sviken och allt vi hade att vara stolta över kändes som ett hopknycklat papper. Men det är såklart att vi tog en paus och gjorde ingen vidare aktivitet. Det tog månader innan hon självmant mötte upp mig i hagen och jag såg på henne att hon var i stort behov av hästvänner, vila, växte i kroppen och mentalt. Kommande vår smög sig på och den dag hon hann före mig till hagöppningen är en dag jag visste att Blomman sakta var sig själv igen. Men hon hade inte "gått tillbaka till sitt gamla vanliga jag igen" - hon var mer än så. Hon var den hon ville bli och hon var så sätt vackrare än någonsin. Starkare.

I januari 2016 började jag ge Ochi EM-A Probihorse och jag visste inte då att detta skulle betyda så mycket för hennes inre balans och struktur. Jag är faktiskt helt överrumplad över hur väl det har påverkat henne. Idag är det ibland kö ut från hagen och däri täten står Orchidéa. Små diffusa symtom har försvunnit och efter ca. 6 mån med EM har hovarna blivit bättre. Jag beräknar att om ca. 1-2 verkningar så är det helt bra, fantastiskt nog. Och någonting som har börjat visa sig nu är hur hållbart EM har varit för oss. Tidigare i sommar har hon krävt eksemtäcke för att skydda tagel mot allt som sommaren innebär. Men nu, nu klarar hon att gå utan täcke och som enda utvärtes skydd är PROB-oljan som mjuknar upp och dämpar eventuell klåda. Framför allt har en fantastisk utveckling skett invärtes och drömmen om att vara helt återställd nästa år känns inte långt ifrån. Vi tar en dag i taget och hoppas på det bästa.

Min starka vän. Min fina Blomma.